Jag är en hemsk redigerare! Eller ypperlig beroende på hur man väljer att se det. Jag förkastar och kritiserar innan första meningen hinner ta form. Ja jag är inte nådig när skrivkrampen fattat taget om mina händer. - Ointressant! - Ingen poäng. - Vart vill jag komma?
Ja inte fasen kan jag svara på det när jag väl försöker få ner mina idéer och tankar i skrift. Det märkliga är att så fort jag slappnar av, det vill säga när jag ska sova eller mediterar, då rasslar tankekedjorna igång och ögonen påminner om bollen i ett flipperspel under mina ögonlock. Omöjligt att stilla sig och vara upplyst och rofylld då. För sedan är ju det som kommer fram där under ögonlocken i stunden alldeles oerhört omvälvande och nyskapande - varje gång!
Idag var det inget undantag när jag skulle stilla mig under mitt yogapass i hemmets lugna vrå. Så snart min lekamen nådde plant läge för en kort vila och fokusering på de kommande övningarna, kom bombardemanget av geniala idéer. Denna gången fann jag mig och stegade bestämt och med känsla av triumf och hämtade ett anteckningsblock och penna! Jo då. Se för ditt inre öga en mycket självgod min kommen ur övertygelsen att ha överlistat sig själv. Den satt i mitt ansikte när jag åter placerade ändan på golvet.
De geniala idéerna plitades ner och jag kunde åter hitta själslig ro för en stund, tills Självgodheten öppnade anteckningsblocket och läste vad som skrivits. Då gick hen (ja jag vet helt enkelt inte vad för genus som är korrekt) in i garderoben och ut kom Realisten och städade upp spillrorna bland de stavelser som möjligtvis kunde komma till nytta av de geniala idéerna. Någon gång. Kanske. I framtiden.
En helt vanlig dag i självredigerar-anda!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Välkommen att reflektera över mina reflektioner. Otrevligheter är ej önskvärda men uppbyggande kritik mottages med ett leende!