Min livsstig har hittills lett mig genom snår och ris, längs porlande bäckar med klart vatten, över sumpmark och kvicksand, över blommande ängar, mjuk mossa, len solvarm sand, uppför branta bergväggar, nedför hala backar. Jag har känt dofter som får mig att le, min kropp har utstått ondska, min själ har sökt sin högre mening, mina tankar har svävat högt och drunknat djupt. Detta är jag. Men inte bara detta. Jag är mycket mer. Med allt som jag vet, varit med om, känner till, upplevt, drömmer och lever.
Jag söker min stig varje dag. Jag vet inte vart den kommer leda. Jag sätter ibland ned foten försiktigt med tårna trevande för att nå fast mark att landa på, ibland klampar jag på snabbt och ivrigt utan någon minsta tvekan på vinst eller förlust. Min stig med hopp, förtvivlan, glädje, saknad, kärlek, ensamhet, tålamod, rastlöshet. Och mycket mer.
Jag är intressant. Jag finner alla andra själar detsamma. Vi har mer gemensamt och är mer spännande än vi föreställer oss. Lika och olika. Unika och samma.
Jag trevar med min fot för nästa steg.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Välkommen att reflektera över mina reflektioner. Otrevligheter är ej önskvärda men uppbyggande kritik mottages med ett leende!