Vågar du ringa på min dörr?

Idag ringde ett moraliskt dilemma på min dörr och jag öppnade. Hade jag haft ett titthål i dörren så hade jag troligtvis valt att hålla den stängd, för vem gillar sådana överraskningar?

Dilemmat bestod av medkänsla och rädsla och uppkom i form av en man som tiggde pengar utav mig. Min reaktion var att vänligt ta mig ur situationen som kändes olustig och ta mig till trygghet. Tankarna och känslorna kom att växa stunden efter att jag hade stängt min dörr. "Ta mig till trygghet". Vart känner han sig trygg? Var det han eller jag som var utsatt? Var det vi båda?  Hans agenda kunde ju vara att utsätta mig för brott för att klara sitt eget levebröd. Oavsett var båda sårbara.  Ja jag har god föreställningsförmåga och låter säkert överdriven. Dock har jag redan bjudit in en kvinna i mitt hem som utgav sig för att kolla brandskyddet i huset. I själva verket ville hon se om det fanns något att stjäla visade efterforskningar. Därav min rädsla.

I förra veckan var det en kvinna som ringde på min dörr. Hon tiggde också pengar. Veckan innan det var det en man som tiggde pengar när jag satt på ett fik i Malmö. Jag känner med människor men jag känner rädsla för kriminalitet som ofta ligger bakom i ett större sammanhang. Jag hjälper när jag kan och har möjlighet, men ogillar att jag ska behöva känna misstro mot människor som ringer på min dörr. Det kan ju lika gärna vara min granne som närmar sig 90 år, som vill ha min hjälp med att bryta sig in i sitt eget källarförråd. Det har hänt. Det var en spännande eftermiddag!

Till viss del kommer jag fortsätta vara godtrogen och blåögd eftersom det öppnar upp för intressanta själar och situationer. Ringer du på min dörr får du räkna med att jag synar dig i sömmarna lite underifrån. Brevinkastet är mitt titthål hädanefter. Välkommen! Maila, ring och sms:a mig först bara.

Har du hört..?

Jag är döv på mitt högra öra sedan födseln. För mig är det inget konstigt. Det har ju alltid varit så. Mitt fungerande öra gör just det förträffligt. Fungerar. Så bra att de flesta inte märker min "funktionsnedsättning".  Jag väljer att sätta citattecken eftersom jag inte identifierar mig som nedsatt i funktion. Däremot fungerar jag antagligen annorlunda än er som hör ”i stereo”.  

För att höra och hänga med i sammanhang behöver jag placera mig "rätt" i ett rum, i salen eller vid bordet och gå på rätt sida av personen jag pratar med. Det hjälper men det garanterar inte att jag hör i alla fall. Det finns väldigt mycket ljud i vår värld.  Allt ljud som de flesta fördelar i två örongångar hamnar i en väl fungerande hos mig. Ungefär som att hälla ner ett mischmasch av ljud i en tratt, och analysera, placera, kasta och behålla i ett rasande tempo. Vem sa vad? Vilket ljud kommer varifrån? Vem lyssnar jag på och vem hör jag samtidigt? Mitt öra förtjänar mer än medaljer för tapperhet och tålamod genom alla år av hårt arbete!

Låt mig förtydliga hur det kan vara. Under t ex en föreläsning eller lektion har jag försökt sätta mig på höger sida i rummet och ganska långt fram för att höra läraren/föreläsaren så bra som möjligt. Jag har tittat på kroppspråket och läpparna för att uppfatta att jag hör rätt person. För det hade ju varit idealiskt ifall det hade varit tyst i övrigt. Det är det aldrig. Andra pratar och viskar, prasslar med godis, drar ut stolar, pratar och frågar (mig!?) om vad föreläsaren säger i realtid. Till detta kommer de andra ljuden från miljön i form av ventilation, tekniska apparater som brummar, trafikljud utifrån, mobiler som plingar och vibrerar etcetera. Allt detta tar jag in samtidigt och har inte möjlighet att välja bort ljud så som de flesta andra kan. Jag får välja att höra allt - eller att hålla för örat och utestänga. Detta exempel är en mall för de flesta situationer.

Så vad vill jag ha sagt med detta... Jo jag vill medvetandegöra att det kan ta mycket på krafterna att vara i sociala sammanhang med ett hörande öra. Ja det gör det ju mer eller mindre för de flesta, men jag menar med bonus á la extra allt.  Det gäller såväl i klassrum som på fik, bio, restaurang och uteställen. Eller telefonsamtal då samtalspartnern samtidigt pratar med andra, eller befinner sig i en aktiv ljudvägg. Ljud! 

Mitt döva öra har lärt mitt hörande öra att lyssna och värdesätta ljud jag vill höra. Jag pratar inte i mun på andra och jag vill inte att andra pratar i mun på mig. Det är först nyligen som jag har insett hur mycket det har påverkat mig. Nu när jag förstår det anpassar jag mig efter mig. Klok som en bok! Applådera gärna, men gör det tyst. ;) 

Lyssna så hör du..