Vågar du ringa på min dörr?

Idag ringde ett moraliskt dilemma på min dörr och jag öppnade. Hade jag haft ett titthål i dörren så hade jag troligtvis valt att hålla den stängd, för vem gillar sådana överraskningar?

Dilemmat bestod av medkänsla och rädsla och uppkom i form av en man som tiggde pengar utav mig. Min reaktion var att vänligt ta mig ur situationen som kändes olustig och ta mig till trygghet. Tankarna och känslorna kom att växa stunden efter att jag hade stängt min dörr. "Ta mig till trygghet". Vart känner han sig trygg? Var det han eller jag som var utsatt? Var det vi båda?  Hans agenda kunde ju vara att utsätta mig för brott för att klara sitt eget levebröd. Oavsett var båda sårbara.  Ja jag har god föreställningsförmåga och låter säkert överdriven. Dock har jag redan bjudit in en kvinna i mitt hem som utgav sig för att kolla brandskyddet i huset. I själva verket ville hon se om det fanns något att stjäla visade efterforskningar. Därav min rädsla.

I förra veckan var det en kvinna som ringde på min dörr. Hon tiggde också pengar. Veckan innan det var det en man som tiggde pengar när jag satt på ett fik i Malmö. Jag känner med människor men jag känner rädsla för kriminalitet som ofta ligger bakom i ett större sammanhang. Jag hjälper när jag kan och har möjlighet, men ogillar att jag ska behöva känna misstro mot människor som ringer på min dörr. Det kan ju lika gärna vara min granne som närmar sig 90 år, som vill ha min hjälp med att bryta sig in i sitt eget källarförråd. Det har hänt. Det var en spännande eftermiddag!

Till viss del kommer jag fortsätta vara godtrogen och blåögd eftersom det öppnar upp för intressanta själar och situationer. Ringer du på min dörr får du räkna med att jag synar dig i sömmarna lite underifrån. Brevinkastet är mitt titthål hädanefter. Välkommen! Maila, ring och sms:a mig först bara.