För tio år sedan höll pappa mina händer för sista gången. I detta livet. Jag minns det väl. Eller rättare sagt jag minns inte allt från den gången, men det jag minns är tydligt och följer mig varmt i minnet. Han vandrade dit där rosor aldrig dör några dagar senare. Fast då, idag för tio år sedan, visste jag att det var sista gången. Jag såg det i hans ögon när vi sa hej då. När jag vände mig om och vinkade.. då talade våra själar och jag förstod. Jag kan inte förklara det bättre än så.
Ibland när jag kommer innanför min dörr känner jag att det luktar precis som det gjorde hos pappa. Jag har en krukväxt som kallas för "pappablomman" och en byrå som heter "pappabyrån". Idag när jag gjorde min frukostsmoothie gjorde jag den ännu nyttigare och godare till min pappas minne. Han har en naturlig närvaro i mitt liv. Vi har en stund på Jorden, så vänta inte med att glädjas åt det du har nu. Hur litet det än kan tyckas vara så gläds åt det nu. Nu ska jag ta en god kaffe på balkongen med pappa i mitt minne. Och du; Ha en underbar dag!
"…ja, jag var där
hur underbart var det
hur underbart var inte det
jag var nära, jag var nära,
jag var nära, jag var där
en stund på jorden,
en stund på jorden
jag var nära, jag var nära,
jag var nära, jag var där
en stund på jorden, en stund på jorden.."
Laleh "En stund på Jorden"
