Jag funderar på vart vi är på väg vad det gäller ny teknik. Det känns som att det många gånger är mänskliga möten versus teknik, mycket slarvigt uttryckt.
För egen del har jag svårt att acceptera gapet som växer mellan människor och mänskliga möten. Då syftar jag på gapet som vi bygger med våra vanor kring "teknikens under". Många ser enbart fördelar med mobila liv i form av telefoner, datorer och internet och hujedamej allt vad det heter och finns. Jag är 37 år och kan längta tillbaka till tiden då det enbart fanns en telefon per hushåll. Ja jag ser helt klart fördelarna med att det finns lite mer variation nu, men jag saknar närvaron som fanns då. Närvaron i samtalet. Då ringde man när det behövde meddelas något av vikt. Då lyssnade man på varandra. Då hade man mer tålamod, eftersom det inte alls var säkert att den man sökte var anträffbar. Det hände att man fick lämna ett meddelande till den som svarade och fick vänta på att själv bli uppringd. Och ofoget med telefonförsäljning var inte uppfunnet!
Jo jag drar fördel av det goda med ny teknik. Däremot vill jag inte att det tar över mig. Jag vill göra medvetna val och inte bara flyta med för att det är så man gör. Jag ska kontrollera tekniken och inte tvärtom. För hur närvarande är jag egentligen i min tillvaro när jag har min mobila uppkoppling gentemot internet (och då alltså hela världen) med mig i alla situationer? Måste jag vara tillgänglig när jag sitter på dass? Blir mitt liv tomt eller innehållslöst ifall jag inte kan uppdatera vad som händer på sociala medier? Finns jag inte då?
För min del har jag stor glädje av sociala medier. Eftersom jag har flyttat runt lite så är det ett ypperligt sätt för mig att hålla kontakt med familj och vänner. Däremot så får jag mental allergi över när apparaterna prioriteras framför människorna. Respekt för varandra i mänskliga möten naggas rejält då man inte kan göra sig otillgänglig för andra för en stund. Var närvarande i mötet med andra. Kommunicera med en i taget. Försök i alla fall. Rikta fokus på ett samtal i taget. Låter säkert löjligt för många, men jag lovar att det gör skillnad i vad som blir sagt. Hur innehållet får mer tyngd. Hur bemötandet känns bättre när man blir sedd. Bekräftad. Var löjlig och prova - tack!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Välkommen att reflektera över mina reflektioner. Otrevligheter är ej önskvärda men uppbyggande kritik mottages med ett leende!