Valfläsk och egenmakt

I mitt liv är det jag som väljer hur jag ser på det - livet. Jag väljer hur jag tänker. Jag väljer inställning till det som sker. Jag väljer hur jag reagerar och agerar i varje situation. Eller ja, jag kan ju bli överrumplad och till en början inte reagera alls, men när jag samlat mig, så är det jag som väljer hur jag tar itu med situationen i tanke och handling. Det ger mig egenmakt. Självvärde. Självförtroende och känsla för mig själv. Det behöver inte vara smärtfritt och ej utan huvudbry, men det är en mäktig kraft att besitta.

Jag har inte alltid vetat detta. Att det är upp till mig och alla och envar att välja hur man förhåller sig. Så händelser som skaver i minnet från förr blir då och då satta under lupp för att utvärderas och ofta omvärderas till det jag vet nu.

En situation som hänt och t ex upplevdes som olustig kan omvärderas och få en ny innebörd som är mer till min fördel. Har jag utsatts för kränkningar i någon form kan jag tänka att erfarenheterna av dessa gör att jag vet hur det känns att bli utsatt - jag ökar min förståelse och medkänsla till andra utsatta. Vitsen med det är att jag vinner på att lyfta upp och vända på det som varit hemska upplevelser, istället för att låta det hemska enbart förbli hemskt. Det försvinner inte oavsett, men ifall jag väljer att tänka annorlunda kring det så får jag ett annat förhållande till minnet, en erfarenhet som gör mig rikare ifall jag väljer att se det så. Jag kan till och med må bättre genom att omvandla eländet till egenmakt. När jag nu ändå varit med om detta så kan jag använda det till att förstå andra i samma situation. Detta har stärkt mig som människa. Kanske är det något jag kan eller bör lära mig av dessa händelser? Kanske kan jag ha nytta av detta på något sätt? Jag tar tillbaka makten händelsen haft på mig, genom att på de sätt jag kommer på använder den till min fördel.

I nuet väljer jag också hur jag ska hantera en situation eller välja att tänka om den. Ju mer närvarande jag är i situationen jag befinner mig, desto lättare har jag att välja min reaktion och tanke. Ifall jag får kaffe spillt över mig av en främling kan jag välja att bli arg, be om hjälp med en servett, säga "aj som fasen vad jag inte förutsåg detta". Jag kan frusta, jag kan skutta, jag kan bli påmind om när jag har tvättid inbokad näst. Jag kan skratta åt eländet! Jag kan bemöta på en massa sätt. Ifall jag inte har lust eller ork att göra händelsen till ett drama värd sin plats på Kungliga Dramatiska Teatern, så kan jag helt enkelt se människan bakom kaffet. Dennes avsikt spelar in hur jag reagerar, men jag kan ändå välja hur jag beter mig. Jag mår bättre då jag beter mig som en medmänniska.

Jag kan även välja att se saker positivt. Att kanske är det som det är, för att jag egentligen borde göra eller vara någon annanstans. Det är oftast trevligare och gör livet lättare att hantera!