Gå din väg!

Du kommer alltid gå din egen väg, så tro inte att du går fel för att du inte följer andra.
Så skrev jag nyligen när en vän frågade vad man skulle gett sig själv för råd när man var yngre. När jag tänkte på det senare så tyckte jag att det var riktigt klokt skrivet. För tänk ifall jag hade vetat det när mina steg började hitta alternativa vägar framåt istället för den mest vanligt förekommande vägen. Kanske hade jag funnit tröst de gånger då jag kände mig misslyckad och vilse. Möjligtvis. Om inte annat så har jag förstått mina egna visdomsord nu. Att de gäller hela vägen och är en insikt som är lika aktuell nu som då. Hela vägen.

Jag tror att många med mig har känt eller känner likadant. För min del har det handlat om att välja rätt. Hamna rätt. Rätt för mig. Rätt i bemärkelsen att det ska kännas bra. För det har varit så mycket som inte har känts bra. Det förstår jag nu.

Jag hade en plan när det var dags att börja gymnasiet. Jag hade hopp och visioner om att följa den vanligast förekommande vägen. Jag skulle blomma när jag utmanade mina rädslor och fick en egen plats i tillvaron bland alla andra. Men just så blev det inte. Det blev något annat. För det kändes fel. Så mina visioner försvann på vägen när jag slutade två eller egentligen tre olika gymnasieprogram på kort tid. Det var rörigt i livet. Mycket rörigt inombords. Så en dag lyssnade jag till ett samtal som gjorde att jag fick upp ögonen för något nytt. En tänkbar lösning. Att läsa på Folkhögskola. Ve och fasa vilka ruelse detta frö gav när det växte fram och gjorde sig beständigt. Detta beslut fick mig verkligen att möta mina rädslor när jag lämnade allt jag kände till och begav mig söderut för att läsa tre år på Folkhögskola. Från litet samhälle i Småland till multikultistäderna Lund och Malmö. Vilken karusell!

Jag hamnade rätt fast min väg var snårig. Det var mycket att landa i. Omvälvande. Spännande, galet och lärorikt. När utbildningen var avslutad var det inte lika enkelt att komma dit jag tänkt just för att jag hade valt en alternativ väg att studera. Så jag fick fortsätta att hitta min egen stig och mitt mål kom ur sikte och blev något annat. Så har det fortsatt. Så fort jag försöker gå den bäst framkomliga vägen som är bred, någorlunda rak med rensade diken och där underhållet sköts för smidig framfart, då trivs jag bara en stund. Tills jag upptäcker att jag inte kommer till min rätt. Det jag är strålande på är inte önskvärt på den breda vägen. Jag kan välja att svälja och fortsätta gå där och må dåligt efter ett tag, eller gå åt sidan till min stig där jag inte ser vad som finns bakom nästa stubbe, men som känns rätt.

I världsliga mått mätt kostar det att gå sin egen stig. Tämligen stora utgifter både i kronor och självutvärdering. Emellertid gör jag inte åverkan på mitt innersta som tror på mitt väsen och som vet vad jag har att tillföra. Jag gör mitt bästa för att hålla ut och hitta mina kanaler att verka genom. Jag är tacksam för dem som stödjer mitt beslut. Tack