Jag är en sådan som inspireras mycket utav vädret. Tror det finns en och annan som känner igen sig i det. Sol fungerar bäst med mest bredd på variation. Då kan jag få lust att städa eller slappa och allt däremellan. Ett vädertillstånd som är mycket gångbart. Är det däremot dystergrått som det är idag, är det begränsat med lust. Möjligtvis till att gå och lägga sig eller vara en dysterkvist. Fast jag lockas inte av det. Så hur i hela friden gör man då för att leva i det grå?
Om jag sväljer ner min dagliga dos D-vitamin och min rosenrotstablett med kaffe och sedan ler ett fastklistrat Hollywood-smile á la botox för mig själv tills hals-och nackmusklerna börjar krampa och rycka, då kan jag vara något på spåret! Om inte annat har jag tränat. Jo då det tar sig! Om jag sedan fortsätter med att sjunga något klämmigt, som "Mitt lilla fejs och jag", fortfarande med botoxsmilet och kanske ringer på hos hemmavarande grannar, så kan det bli delad...förskräckelse. Ja det är ju bra att dela med sig i solidarisk anda. Kanske kan jag få ett raggarunikum, stålmannen och tja vad ska jag säga.. ung man sökande livets mål och mening, att sjunga ut i gemensam tonsvada. Det kan gå. Nu känner jag mig redan lättare i sinnet!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Välkommen att reflektera över mina reflektioner. Otrevligheter är ej önskvärda men uppbyggande kritik mottages med ett leende!