Jag är färdig att tas i bruk

Jag lyssnade på ett radioprogram där ämnet gav mig en stark igenkänningskänsla. Det satte ord på det jag har tänkt inom mig länge, nämligen längtan att tas i bruk. Att verka på ett sätt som kommer andra väl till del. Jag vill verkligen det. Använda mina förmågor för att få andra att blomma. Till viss del har jag nog redan gjort det, hjälpt till att stödja och uppmuntra för att andra ska komma vidare på sin väg till blomning. Fast sådant är luddigt och oftast osynligt. Och det som inte syns blir lätt taget för givet och inte erkänt för sitt värde. Så jag har själv haft svårt att förstå värdet av mina handlingar för att kunna motivera mig till att fortsätta göra det omärkbara.

Jag satte mig själv på vänt för ett tag sedan. Jag lämnade ett arbete som var okej men blev något annat som var långt ifrån okej. Jag valde att rädda mitt välmående. Sedan dess har jag letat och funnit lust och glädje i kreativa sysslor. Det har lett mig närmare mig själv. Inte utan möda och oro för att inte leva upp till samhällets normer. Det har varit priset som det får kosta att vara sann mot mig själv. Att gå mina steg i mina egna skor och inte förväntade steg i samhällets.

Mina visioner sover inte. De är på alerten och vill sättas i arbete. Förverkligas. Helst genast och omedelbart. Jag tror på att ägna sig åt det man verkligen brinner för. Jag har provat det och även det motsatta. Tyvärr mer av det motsatta, men även det har jag fått erfarenheter av. Det är dock dags att känna meningsfullhet. Det måste vara det rätta. Det kan inte vara fel. Trevandet innan tårna ännu en gång når ny mark kan låta orolig, nervös, tvekande. Det är en spännande anspänning. Det är en del av att utmana sig själv. Mig själv. Nu behöver kraften gå till att forma och formulera. All typ av uppmuntran emottages tacksamt.

http://t.sr.se/PHt5Qb