Det osynliga fula

Det som syns och märks utåt i diverse medier som vi visar varandra är det lyckade, glädjen och utvecklingen vi har i livet. Framgång i arbetet, i matlagningen, med kärleken, glädjen man upplever med vännerna och familjen och utvecklingen av livet med bostaden, bilen, karriären. Jag tröttnar på denna endimensionella och platta bild vi serveras och ger varandra. För även om det så klart är trevligt att dela med sig och få ta del av det underbara med livet så är det ju inte hela bilden. Det blir en väldigt sned verklighet i de fall när livet inte ler och glänser, och då alla andra är så lyckliga och lyckade, att livet blir dystert och känslor av misslyckande fattar tag i nackskinnet på de olycksaliga.

Det provocerar mig att vi ska dölja det som inte är roligt, lyckat, snyggt etc. Att "bilden" av de egentliga verkliga liven vi lever är retuscherade till att visas och presenteras ur de mest fördelaktiga vinklarna. Vad är äktheten i det? Varför ska vi gömma undan (och förstår vi ens att vi gör det) sådant som känns svårt, oroligt, olustigt, tungt, ledsamt etc? Har vi svalt ytligheten till den grad att vi inte kan dela även de vanskliga aspekterna av livet? Är det fult? Är dystra ämnen värda mindre uppmärksamhet? Är det inte viktigare att visa sin medkänsla då istället för att ignorera och lämna tungsinta åt sitt eget öde?

Jag förstår att många förpackar sin image på sociala medier snyggt av rädsla för att "storebror" ser i form av arbetsgivare och dylikt. Det som skrämmer mig är då vi blundar för att något är obekvämt. Då vi inte vill befatta oss med det för att vi har fullt upp med att vara i våra egna bubblor som helst ska ge rosa skimmer och glada leenden. Jag medverkar i cirkusen det medger jag. Jag försöker dock att se även det fula och skrämmande eftersom jag strävar efter att leva medvetet. Jag vet inte alltid hur jag ska bemöta det men jag försöker. Samtidigt så vill jag uttrycka det outtalade och fula då och då, utan att bli osynliggjord. Jag efterlyser det äkta. Verkligheten. Jag vill fatta modet att själv dela den - på allvar - då och då.